Lite emo

Bah, känner mig lite emo nu när jag är tillbaks på jobbet.. En del kollegor har börjat se sig runt efter nytt arbete nämligen. Peter har tex sökt på coach tjänsten som just blivit ledig. Tror nog inte han får den, men vem vet... Vill man vidare här på desken så måste man söka som coach eller teamleader. Känns inte som någon av tjänsterna är något för mig. Orka med HR liksom.
Men vad ska jag i så fall göra? Jag kan ju inte sitta här på IPU resten av livet.. Sitta här och låta hjärnan förvittra.

Min TL frågade om jag trivdes att jobba dagskift i oktober, vilket jag gjorde. Det kändes skönt att ha struktur i vardagen igen. Bara en sådan sak som att slippa ta med sig lunchlåda var sjukt befriande!
Det vore underbart att bli av med skiftjobbet, men orkar man gå tillbaks till PC? Känns helt ärligt som en degradering. Får jobba mycket mera och får sämre lön.
Men pengar är ju inte allt.. Struktur och mer socialt kanske väger upp? Jag vet inte..
Jag tror bara jag skulle bli less efter några månader och hata mitt jobb ifall jag gick tillbaks till PC. Min TL snackade dock något om att evt rotera in mig till PC 2-3 månader i slängen och sen tillbaks till IPU. Det kanske vore något?

Jag har dock lekt mera med tanken på att jobba med synskadade på något vis. Demonstrera produkter, hjälpa andra.. Något i den riktningen. Vet bara inte hur eller vart jag ska söka. Finns det någon marknad för sådant just nu? Finns det nog arbete för att uppehålla en 100% ställning? Vad tjänar en sådan person?
Kanske jag skulle kunna agera som supporttekniker på en hjälpmedelcentral. Specialiserad på hjälpmedel som förstoringsprogram etc.

Det känns i alla fall roligare än tanken på att jobba som programmerare eller databas admin.
Tror jag får ringa min handläggare på AF syn i Uppsala. Han sa ju att sånna som mig behövdes när vi möttes för 3 år sen. Kanske han har några tips.